och ryttare, och med en stor flotta, 18 och inlät sig i strid med Ptolemeus, konungen i Egypten. Och Ptolemeus kunde icke hålla stånd mot honom, utan flydde, och många föllo slagna. 19 Antiokus’ folk intog nu de fasta städerna i Egypten; och han lät plundra Egypten.
20 Sedan Antiokus så hade slagit Egypten, vände han, år 143, tillbaka och drog då med en stor härsmakt upp till Israel och Jerusalem. 21 Och i sitt övermod trädde han in i helgedomen; och han tog bort det gyllene altaret och ljusstaken, med alla dess tillbehör, 22 och skådebrödsbordet och kannorna och skålarna och de gyllene fyrfaten och förlåten och kransarna och de gyllene prydnaderna på framsidan av templet och all pålagd metall. 23 Och han tog silvret och guldet och de dyrbara kärlen; han tog ock de undangömda skatter som han träffade på 24 och drog med alltsammans hem till sitt land, sedan han förut hade anställt ett blodbad och fört ett högeligen övermodigt tal.
25 Då kom en stor sorg över Israel i alla dess landsändar,
26 och furstarna och de äldste suckade;
jungfrur och ynglingar blevo maktlösa,
och kvinnornas fägring försvann.
27 Var brudgum stämde upp klagosång,
och bruden i brudgemaket blev försänkt i sorg;
28 landet bävade för sina inbyggares skull,
och Jakobs hela hus blev höljt med skam.
29 Två år därefter sände konungen en högste skattindrivare till Juda städer; och han kom till Jerusalem med en stor härsmakt. 30 Han gav dem svikligen fredliga försäkringar, och de satte tro till honom. Men sedan överföll han plötsligt staden och anställde en stor manspillan där och förgjorde mycket folk i Israel. 31 Och han plundrade staden och brände upp den i eld och bröt ned dess hus och dess murar runt omkring. 32 Och de förde kvinnorna och barnen bort såsom fångar och bemäktigade sig boskapen. 33 Sedan befäste de Davids stad med en hög och stark mur och fasta torn; så fingo de där en borg. 34 Och de lade i den in en besättning av syndigt folk, ogudaktiga män, vilka förskansade sig där. 35 De lade där ock upp förråd av vapen och livsmedel; och bytet från Jerusalem samlade de tillhopa och lade i förvar där.
Den borgen blev en farlig snara;
36 den blev ett bakhåll för helgedomen
och en svår motståndare för Israel, hela tiden.
37 Och de utgöto oskyldigt blod runt omkring helgedomen;
ja, helgedomen oskärade de.
38 Jerusalems inbyggare flydde för deras skull,
och staden blev ett hemvist för främlingar;
den blev främmande för sin egen avkomma,
och dess barn övergåvo den.
39 Dess helgedom blev öde såsom en ödemark,
