Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/163

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
Mackabéerboken1 Mack. 1:64.
159

dess högtider förvandlades till sorgedagar,
dess sabbater till smälek,
dess heder till förakt,
40 Så stor som dess härlighet hade varit, blev nu dess vanheder,
och dess höghet förvandlades till sorg.

41 Och konungen utfärdade ett påbud för hela sitt rike att alla skulle vara ett enda folk, 42 och att var och en skulle övergiva sina egna seder och bruk. Och alla hednafolk fogade sig efter konungens befallning. 43 Jämväl många israeliter funno behag i hans gudsdyrkan och offrade åt avgudarna och ohelgade sabbaten. 44 Därjämte sände konungen ut budbärare med skrivelser till Jerusalem och Juda städer, med befallning att de skulle vandra efter sedvänjor som voro främmande för landet, 45 och upphöra med brännoffer och slaktoffer och drickoffer i helgedomen, och ohelga sabbater och högtider, 46 och besmitta helgedomen och de heliga. 47 Vidare skulle de bygga altaren och helgedomar och avgudahus, och offra kött av svin och andra orena djur, 48 och lämna sina gossebarn oomskurna; ja, de skulle besudla sina själar med allt vad orent och befläckat var, 49 och så förgäta lagen och upphäva alla dess rätter. 50 Och var och en som icke gjorde efter konungens befallning, han skulle straffas till livet. 51 Sådant var innehållet av de skrivelser som han lät utfärda i sitt rike. Han insatte ock tillsyningsmän över hela folket och bjöd Juda städer att offra, var stad för sig. 52 Och många av folket, alla de som ville övergiva lagen, slöto sig till dem. Och de foro illa fram i landet 53 och tvingade israeliterna att gömma sig, varhelst de kunde finna en tillflyktsort.

54 På femtonde dagen i månaden Kisleu år 145 satte de upp »förödelsens styggelse» på brännoffersaltaret; och runt omkring i Juda städer byggde de avgudaaltaren 55 och tände offereld framför husens dörrar och på gatorna. 56 Och de lagböcker som de träffade på revo de sönder och brände upp i eld. 57 Och envar hos vilken förbundets bok påträffades och envar som höll sig till lagen var enligt konungens förordning hemfallen åt döden. 58 I sin våldsamma framfart förforo de så i städerna, månad efter månad, mot Israel, mot dem som ertappades. 59 Och på tjugufemte dagen i var månad offrade de på det avgudaaltare som var uppfört på brännoffersaltaret. 60 Och de kvinnor som hade låtit omskära sina barn dödade de, såsom det var befallt; 61 och därvid hängde de de späda barnen vid mödrarnas halsar. Också dem som hörde till deras hus och de män som hade omskurit barnen dödade de. 62 Men många israeliter togo mod till sig och föresatte sig att icke äta något orent; 63 de underkastade sig hellre döden, än de ville besmitta sig genom maten och ohelga det heliga förbundet. Och de måste så lida döden. 64 Ja, en övermåttan svår vredesdom drabbade Israel.

10.Dan. 8:23f. 11:21. 2Mack. 4:7. Se Tid. Tidsberäkning i Ordförkl. /14.2Mack. 4:9. /15.1Mos. 17:11. 2Kon. 17:17. 2Mack. 4:10f.