Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/169

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
Mackabéerboken1 Mack. 3:49.
165

Lysias, en ansedd man av konungslig börd, för att förestå regeringen inom länderna ifrån floden Eufrat till Egyptens gränser, 33 och för att leda hans son Antiokus’ uppfostran, till dess han själv kom tillbaka. 34 Och han överlämnade åt honom hälften av hären, så ock elefanterna, och gav honom befallning om allt som han önskade, och särskilt angående invånarna i Judeen och Jerusalem. 35 Lysias skulle mot dem sända ut en här, för att krossa och tillintetgöra Israels makt och vad som var kvar av Jerusalem och utplåna deras åminnelse från den platsen, 36 och han skulle låta främlingar bosätta sig i hela deras område och genom lottkastning fördela deras land. 37 Med den återstående hälften av hären bröt konungen därefter upp från sin huvudstad Antiokia, år 147; och han övergick floden Eufrat och genomtågade de övre landskapen.

38 Men Lysias utsåg Ptolomeus, Dorymenes’ son, och Nikanor och Gorgias, som voro mäktiga män bland konungens vänner, 39 och sände med dem fyrtio tusen man fotfolk och sju tusen ryttare, för att de skulle draga in i Judeen och förhärja det, såsom konungen hade befallt. 40 De bröto nu upp med hela sin här, och då de hade kommit fram, lägrade de sig nära Ammaus på slätten. 41 När köpmännen där i landet fingo höra talas om dem, togo de med sig silver och guld i stor myckenhet, så ock fotbojor, och begåvo sig till lägret för att köpa israeliter såsom trälar. Och till hären slöt sig också krigsfolk från Syrien och filistéernas land.

42 När nu Judas och hans broder sågo att faran blev allt större, och att hären hade lägrat sig inom deras område, och när de fingo kunskap om vad konungen hade bjudit att man skulle göra med deras folk, till dess fördärv och undergång, 43 då sade de till varandra: »Låt oss åter upprätta vårt folk ur dess fall och strida för vårt folk och för helgedomen.» 44 Och menigheten församlade sig för att vara redo till strid och för att åkalla och bedja om nåd och förbarmande.

45 Men Jerusalem var obebott såsom en öken,
ingen av dess barn gick där in eller ut.
Helgedomen var förtrampad,
och främlingar bodde på borgen;
staden hade blivit ett tillhåll för hedningar.
Glädjen hade försvunnit ifrån Jakob,
och flöjt och harpa hade tystnat.

46 Så församlade de sig och begåvo sig till Massefa, mitt emot Jerusalem; ty Massefa var en plats där Israel fordom hade plägat tillbedja. 47 Och de fastade den dagen och höljde sig i sorgdräkt och strödde aska på sina huvuden och revo sönder sina kläder. 48 Sedan bredde de ut lagboken, en av dessa böcker som hedningarna plägade söka efter, för att i dem teckna bilder av sina avgudar. 49 Och de buro fram prästkläderna och förstlingsfrukterna och