Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/184

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
l Mack. 8:8.Första
180

våld, och de hade ålagt honom och hans efterträdare att betala dem en dryg skatt och lämna gisslan och avträdaland åt dem,’ 8 nämligen Indien, Medien och Lydien, så ock andra av deras skönaste länder; och när de hade mottagit dessa av honom, hade de givit dem åt konung Eumenes.

9 Och vidare berättade man huru Greklands folk hade fattat det beslutet att komma och tillintetgöra dem, 10 men huru de hade fått kunskap härom och sänt en härhövitsman mot dem och utkämpat en strid med dem. Därvid hade många av dessa fallit slagna; och deras kvinnor och barn hade de fört bort såsom fångar, och de hade utplundrat dem och bemäktigat sig deras land och förstört deras fästningar. De hade utplundrat dem och gjort dem sig underdåniga allt intill denna dag. 11 Och alla övriga konungariken och alla de öar som hade satt sig upp mot dem hade de i grund kuvat och gjort sig underdåniga.

12 Med sina vänner och dem som satte sin lit till dem hade de däremot hållit vänskap, men övervunnit de konungar som bodde nära och fjärran, så att alla som hörde dem omtalas fruktade dem. 13 Ty alla som de ville hjälpa och göra till konungar, de fingo bliva konungar, men dem som de ville avsätta, dem avsatte de. Och på det sättet hade de kommit till mycket stor makt.

14 Och trots allt detta hade ingen av dem satt på sig konungakronan eller iklätt sig purpurmanteln för att yvas i den, 15 utan de hade inrättat åt sig en rådsförsamling, och där rådplägade dagligen tre hundra tjugu män, i det att de beständigt lade råd angående menigheten, för att ordna för den på bästa sätt. 16 Och de anförtrodde åt en enda man att för ett år vara deras högste styresman och att härska över hela deras område; och alla hörsammade denne ende, och ingen avund eller tävlan om makten fanns bland dem.

17 Judas utsåg nu Eupolemus, son till Johannes, Ackos’ son, och Jason, Eleasars son, och sände dem åstad till Rom, för att ingå vänskap och förbund med romarna, 18 och för att dessa skulle avlyfta oket från dem, eftersom de ju kunde se huru det grekiska riket höll Israel i träldom. 19 De begåvo sig alltså åstad till Rom; och vägen dit var mycket lång. När de nu hade kommit inför rådsförsamlingen, togo de till orda och sade: 20 »Judas, som ock kallas Mackabeus, och hans bröder och det judiska folket hava sänt oss till eder, för att med eder ingå fred och förbund, och för att vi skola bliva upptagna bland edra bundsförvanter och vänner.» 21 Det talet behagade dem väl. 22 Och så lyder avskriften av den skrivelse som de såsom svar läto inrista på koppartavlor och sände till Jerusalem, för att där hos dem förvaras till en påminnelse om den fred och det förbund som hade ingåtts:

23 »Må det gå romarna och det judiska folket väl till lands och vatten i evärdlig tid, och må