Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/195

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
Mackabéerboken1 Mack. 11:33.
191

begär efter hans rike. 12 Han tog alltså ifrån honom sin dotter och gav henne åt Demetrius och bröt med Alexander, så att fiendskapen mellan dem blev uppenbar. 13 Och när Ptolemeus hade dragit in i Antiokia, satte han Asiens krona på sitt huvud och bar således nu två kronor, Egyptens och Asiens.

14 Konung Alexander befann sig vid denna tid i Cilicien; det var nämligen så, att invånarna i dessa trakter höllo på att avfalla från honom. 15 Då nu Alexander fick höra vad som hade hänt, drog han ut till strid mot Ptolemeus. Denne tågade också ut och mötte honom med en stark stridsmakt och slog honom på flykten. 16 Alexander flydde då till Arabien för att söka skydd där, och konung Ptolemeus kom så till makten. 17 Men araben Sabdiel högg huvudet av Alexander och sände det till Ptolemeus. 18 På tredje dagen dog också konung Ptolemeus, och de besättningar som han hade lagt in i sina fästningar nedgjordes nu av fästningarnas egen befolkning. 19 Och så blev Demetrius konung, år 167.

20 Vid den tiden församlade Jonatan sitt folk ifrån Judeen för att strida mot borgen i Jerusalem. Och de ställde upp mot den ett stort antal stormverktyg. 21 Då begåvo sig några avfällingar, några som hatade sitt eget folk, till konungen och omtalade för honom att Jonatan höll på att belägra borgen. 22 När han fick höra detta, blev han vred; och strax, så snart han hade hört det, bröt han upp och drog till Ptolemais. Därjämte skrev han till Jonatan att han skulle upphäva belägringen och så fort som möjligt möta honom i Ptolemais för att där sammanträffa med honom. 23 När Jonatan fick detta bud, gav han befallning om att fortsätta belägringen. Men han utvalde ock några bland de äldste i Israel och bland prästerna till att vara sändebud; han gav sig också själv in i det farliga företaget. 24 Han tog med sig silver och guld och kläder och en myckenhet andra skänker och begav sig så till konungen i Ptolemais. Och han fann nåd för hans ögon. 25 Nu kommo några avfällingar bland hans landsmän och anförde klagomål mot honom. 26 Men då handlade konungen mot honom på samma sätt som hans företrädare hade gjort och upphöjde honom inför alla sina vänner. 27 Och han tillförsäkrade honom översteprästämbetet och alla andra värdigheter som han förut innehade och lät räkna honom bland sina främsta vänner. 28 Jonatan bad nu konungen att han ville medgiva skattefrihet för Judeen och de tre områdena i Samarien, och lovade honom i stället tre hundra talenter. 29 Konungen gick in härpå och utfärdade angående allt detta en skrivelse till Jonatan av följande lydelse:

30 »Konung Demetrius hälsar sin broder Jonatan och det judiska folket. En avskrift av det brevst som vi hava skrivit till vår frände Lastenes angående eder sända vi härmed till eder, för att I skolen få del därav.

32 ’Konung Demetrius hälsar sin fader Lastenes. 33 Det judiska