och stadens invånare gingo under stor ståt ut för att möta honom. 87 Därefter vände Jonatan och hans folk tillbaka till Jerusalem med rikt byte.
88 Då nu konung Alexander fick höra härom, bevisade han Jonatan ännu större ära: 89 han sände honom ett spänne av guld, ett sådant som det är sed att förära konungarnas fränder; han gav honom ock Ackaron med hela dess område till besittning.
6. 1 Mack. 9:53. /10. 1 Mack. 6:62. 11.1Kon. 6:7. 7:9f. Jes. 9:10. /12. 1Mack. 9:50f./19. Se Vän i Ordförkl. /20.Est. 8:15. 1Mack. 2:18. 21.2Mos. 28:4f. /29.1Mack. ll:34f. 13:39. /30.1Mack.ll:28. /32.1Mack. 1:33. /42. Neh. 10:32f. /46. 1Mack. 7:9. 9:1. /60. l Mack. ll:24f. /61. 1Mack. 7:5f. /62. Est. 6:8f. /72. 1Sam. 4:1f. 31:1f. /83.1Sam. 5:1f. 84. 1 Mack. 5:68. /89. 1 Mack. 11:58.
11 KAPITLET.
1 Men konungen i Egypten samlade en stor här, så talrik som sanden på havets strand, därtill ock skepp i myckenhet. Ty han sökte efter att med list bemäktiga sig Alexanders rike och lägga det till sitt eget rike. 2 Han drog alltså under fredliga försäkringar in i Syrien, och städernas invånare öppnade portarna för honom och gingo honom till mötes. Det var nämligen konung Alexanders befallning att man så skulle möta honom, då han ju var hans svärfader. 3 Men alltefter; som Ptolemeus tågade in i städerna, lade han av sitt krigsfolk in besättningar i var stad. 4 När han nu kom fram till Asotus, visade man honom huru Dagons helgedom hade blivit uppbränd, och huru Asotus och kringliggande städer hade blivit förstörda, och man visade honom de utkastade döda kropparna och resterna av dem som Jonatan hade bränt upp under striden; man hade nämligen staplat upp högar av dem utefter hans väg. 5 Och man berättade för konungen vad Jonatan hade gjort, för att därigenom nedsvärta honom. Men konungen svarade intet därpå.
6 Och Jonatan kom konungen till mötes i Joppe med ståt; och de hälsade varandra och stannade där över natten. 7 Jonatan följde sedan konungen ända till den flod som heter Eleuterus och vände så tillbaka till Jerusalem.
8 Men konung Ptolemeus gjorde sig till herre över kuststäderna ända till det Seleucia som ligger vid havet. Och eftersom han umgicks med onda planer mot Alexander, 9 skickade han sändebud till konung Demetrius och lät säga: »Välan! Låt oss ingå förbund med varandra, så vill jag giva dig min dotter till äkta, henne som Alexander nu har till gemål, och du skall bliva konung över din faders rike. 10 Jag ångrar nämligen att jag har givit honom min dotter, ty han har sökt efter tillfälle att döda mig.» 11 På det sättet nedsvärtade han honom, därför att han hade
