Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/200

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
l Mack. 12:31.Första
196

dem; ty de hade redan övergått floden Eleuterus. 31 Då vände sig Jonatan mot de araber som kallas sabadéer och slog dem och tog deras egendom såsom byte. 32 Därefter bröt han upp och drog till Damaskus och tågade igenom hela landet.

33 Simon drog också ut och tågade igenom landet ända till Askalon och till fästningarna där i närheten. Sedan vände han sig mot Joppe och intog staden. 34 Han hade nämligen hört att man ville överlämna fästningen till Demetrius’ folk. Därför lade han nu in en besättning där, till stadens försvar.

35 Sedan Jonatan hade kommit tillbaka, sammankallade han folkets äldste och beslöt, i samråd med dem, att bygga fästningar i Judeen 36 och att göra Jerusalems murar högre och att uppföra en hög mur mellan borgen och staden, för att avspärra borgen från staden, så att den komme att ligga avskild; på det sättet skulle dess besättning varken kunna köpa eller sälja. 37 De församlade sig alltså för att bygga. Ett stycke av muren österut vid bäcken hade störtat in; de satte ock det så kallade Kafenata i stånd. 38 Och Simon befäste Adida i Låglandet och försåg det med fasta portar och bommar.

39 Men Tryfon stod efter att bliva konung i Asien och att sätta kronan på sitt huvud och att bära hand på konung Antiokus. 40 Han befarade dock att Jonatan icke skulle lämna honom fria händer, utan giva sig i strid med honom; och han sökte därför efter ett lägligt tillfälle att gripa honom för att döda honom. Han bröt alltså upp och begav sig till Betsan. 41 Och Jonatan drog ut för att möta honom med fyrtio tusen utvalda stridsmän och kom också till Betsan. 42 När Tryfon såg att han hade kommit dit med en så stor här, vågade han icke bära hand på honom; 43 han tog i stället emot honom med all heder och anbefallde honom hos alla sina vänner och gav honom skänker och bjöd sina vänner och sitt krigsfolk att visa honom samma lydnad som honom själv. 44 Därefter sade han till Jonatan: »Varför har du besvärat allt detta folk med att tåga hit, fastän icke något krig råder mellan oss? 45 Låt dem nu draga till sina hemorter, men välj ut åt dig några få män till att ledsaga dig. Kom sedan med mig till Ptolemais, så vill jag överlämna staden åt dig, såsom ock de övriga fästningarna och det övriga krigsfolket och alla ämbetsmännen. Därefter vill jag vända om och draga bort. Ty fördenskull har jag kommit hit.» 46 Och Jonatan satte tro till honom och gjorde såsom han hade föreslagit; han lät hären draga sin väg, och den avtågade till Judeen. 47 Hos sig behöll han kvar allenast tre tusen man; och av dem lämnade han två tusen i Galileen, medan ett tusen följde honom åt.

48 Men när Jonatan hade kommit in i Ptolemais, stängde invånarna i Ptolemais portarna och togo honom till fånga; och