Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/201

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
Mackabéerboken1 Mack. 12:13.
197

alla som hade följt honom ditin dräpte de med svärd. 49 Därefter sände Tryfon fotfolk och ryttare till Galileen och till den stora slätten för att nedgöra allt Jonatans folk. 50 Men när dessa fingo höra sägas att han skulle vara tillfångatagen och dödad tillika med sina män, uppmuntrade de varandra och tågade fram i tätt slutna led, redo till strid. 51 Då nu förföljarna sågo att dessa ämnade kämpa på liv och död, vände de om. 52 Så kommo alla välbehållna till Judeen. Och de sörjde Jonatan och hans män och kände stor fruktan; ja, hela Israel sörjde dem djupt.

53 Men alla hedningar där runt omkring sökte efter att utrota dem. Ty de sade: »De hava icke mer någon som anför och hjälper dem. Låt oss därför nu strida med dem och utplåna deras åminnelse bland människor.»

1. 1Mack. 8:17f. /15. 1Mack. 3:19. 4:11. /16. 1Mack. 14:22. /21. 2Mack. 5:9. /23. 1Kon. 20:4. /24. 1Mack. 11:63f. /39. l Mack. 11:54. 13:31. 43. Se Vän i Ordförkl. /45. 1Mack. 10:39. /50. 1 Mack. 13:12, 23.

13 KAPITLET.

Simon träder i sin broders ställe. Tryfon låter avliva Jonatan. Simon låter uppföra en gravvård över sin fader och sina bröder. Konung Demetrius erkänner Simon såsom överstepräst och landsfurste och beviljar judarna förmåner. Gasara erövras. Besättningen på borgen i Jerusalem giver sig.

1 När Simon fick höra att Tryfon hade samlat en stor här för att tåga in i Judeen och ödelägga det, 2 och när han såg att folket var uppfyllt av bävan och förskräckelse, drog han upp till Jerusalem och församlade ] folket. 3 Och han talade uppmuntrande ord till dem och sade till dem: »I veten själva allt vad vi allasammans, jag och mina bröder och min faders hus, hava gjort för lagen och helgedomen, så ock vilka strider och trångmål vi hava utstått. 4 Därför hava ock alla mina bröder omkommit för Israels skull, så att jag är den ende som är kvar. 5 Men bort det, att jag någonsin i nödens stund skulle skona mitt liv! Jag är ju icke förmer än mina bröder. 6 Nej, jag vill tvärtom bliva en hämnare för mitt folk och för helgedomen och för våra kvinnor och barn, eftersom alla hedningar i sitt hat hava församlat sig för att utrota oss.»

7 Då flammade folkets mod åter upp, så snart de hörde dessa ord, 8 och de svarade med hög röst och sade: »Du skall vara vår anförare i Judas’ och Jonatans, din broders, ställe; 9 du skall föra vår strid, och allt vad du bjuder oss, det vilja vi göra.»

10 Han samlade nu alla stridbara män och lät med all hast bygga Jerusalems murar färdiga och befäste staden runt omkring. 11 Och han sände Jonatan, Absaloms son, med en ansenlig häravdelning till Joppe; denne tvingade invånarna att draga ut ur staden och stannade själv kvar där.

12 Men Tryfon bröt med en stor här upp från Ptolemais för att tåga in i Judeen, och han förde därvid Jonatan med sig såsom fånge. 13 Men Simon lägrade sig i Adida, mitt för