gjorde sitt intåg i borgen på tjugutredje dagen i andra månaden av år 171, under lovprisning och med palmkvistar och under ljudet av harpor, cymbaler och psaltare och av psalmer och sånger, därför att en så farlig fiende hade blivit fördriven ur Israel. 52 Och han bestämde att de årligen skulle fira denna dag under glädje. Därefter befäste han ytterligare tempelberget invid borgen; och där bodde han själv med de sina. 53 Men när Simon såg att hans son Johannes var en dugande man, satte han honom till anförare för hela hären. Och Johannes bodde i Gasara.
4.1 Mack. 6:46. 9:18,36f. 12:50. /10. 1 Mack. 12:35f. /11. 1Mack. 12:33f. 12.1 Mack. 12:48. /13.1Mack. 12:38. 15. 1Mack. 10:65. /25.1Mack. 2:1. 9:19. /31.1Mack. 12:39. /33.1Mack. 14:33 f. /37. l Mack. 11:24, 28, 35, 39. 1Mack. 10:29. 11:35, 63f. 12:24. 43. 1 Mack. 14:7, 34. /49. 1Mack. 12:36. /50. 1 Mack. l:33f. 6:18f. 11:20.
14 KAPITLET.
Demetrius tages till fånga av Arsaces. Simons förtjänster skildras. Brev ankommer från Sparta; sändebud skickas till Rom. Judarna hedra Simon genom en offentlig inskrift.
1 År 172 samlade konung
Demetrius sin här och tågade
till Medien, i avsikt att där skaffa
sig krigsfolk som skulle hjälpa
honom i hans strid mot Tryfon.
2 Då nu Arsaces, konungen i
Persien och Medien, fick höra att
Demetrius hade trängt in på
hans område, sände han ut en
av sina hövitsmän för att söka
få honom levande i sitt våld.
3 Denne drog då åstad och slog
Demetrius’ här och tog honom
själv till fånga och förde honom
till Arsaces. Och han satte
honom i fängsligt förvar.
4 Judeen hade nu ro, så länge Simon levde. Han sökte sitt folks bästa, och hans makt och hans ära behagade dem väl under hela hans livstid. 5 Till alla hans andra ärorika gärningar kom ock att han vann Joppe till hamnstad och därmed skaffade en infartsort för öarna i havet.
6 Han utvidgade gränserna åt sitt folk
och höll landet under sitt välde.
7 Han förde många tillbaka hem ur deras fångenskap
och blev herre över Gasara och Betsura och borgen.
Han skaffade bort allt orent ur denna;
och ingen fanns, som kunde stå honom emot.
8 Man odlade sin jord i trygghet,
och jorden gav sin gröda,
och träden på marken buro sin frukt.
9 Gamla män sutto på gatorna,
alla samtalade de om allmänt väl,
och de unga iförde sig krigarskrudens ståt.
10 Han försåg städerna med födoämnen
och utrustade dem med försvarsmedel;
ja, ryktet om hans ära nådde till jordens ända.
11 Han skaffade fred åt landet,
och Israel fröjdade sig storligen;
12 envar satt under sitt vinträd och sitt fikonträd,
och ingen fanns, som förskräckte dem.
