13 Ingen stridde vidare mot dem i landet,
och konungarna blevo i grund slagna på den tiden.
14 Han styrkte alla betryckta bland sitt folk,
han var en ivrare för lagen
och tillintetgjorde alla avfällingar och ogärningsmän.
15 Han smyckade helgedomen härligt
och ökade antalet av helgedomens kärl.
16 När det blev känt i Rom att Jonatan var död, och likaså i Sparta, blevo de uppfyllda av stor bedrövelse. 17 Men när de fingo höra att hans broder Simon hade blivit överstepräst efter honom och nu rådde över landet och dess städer, 18 skrevo de till honom på koppartavlor, för att med honom förnya den vänskap och det förbund som de hade ingått med hans bröder Judas och Jonatan. 19 Och denna skrivelse lästes upp inför menigheten i Jerusalem. 20 Så lyder avskriften av det brev som spartanerna sände:
»Spartanernas styresmän och stad hälsa översteprästen Simon och de äldste och prästerna och det övriga judiska folket, sina bröder. 21 De sändebud som I haven skickat till vårt folk hava förtäljt för oss om eder ära och berömmelse, och vi hava glatt oss över deras ankomst. 22 Och vi hava, angående det som de anförde, bland folkbesluten upptecknat följande: ’Numenius, Antiokus’ son, och Antipater, Jasons son, judarnas sändebud, hava kommit till oss för att förnya vänskapen med oss. 23 Och folket har funnit för gott att taga emot dessa män med all heder och att införa en uppteckning av deras framställning bland de offentliga statshandlingarna, för att det spartanska folket skall bevara detta i minnet.' Och en avskrift härav sända vi härmed till översteprästen Simon.»
24 Därefter sände Simon åstad Numenius till Rom med en stor sköld av guld, som vägde ett tusen minor, för att bekräfta förbundet med romarna.
25 När folket fick höra om allt detta, sade de: »Varmed skola vi bevisa Simon och hans söner vår tacksamhet? 26 Han har ju stått fast, såsom ock hans bröder och hela hans faders hus, och de hava stritt mot Israels fiender och fördrivit dem; och de hava befäst dess frihet.» Så läto de då inrista en inskrift på koppartavlor, som de satte upp på pelare på Sions berg. 27 Och detta är vad som stod i denna inskrift:
»På adertonde dagen i månaden Elul av år 172, som är det tredje året under den store översteprästen Simon, Saramel[1], 28 har vid en stor församling av prästerna och folket och folkets hövitsmän och landets äldste följande blivit kungjort för oss.
29 Eftersom landet så ofta har varit utsatt för krig, hava Simon, Mattatias' son, en ättling av Joaribs söner, och hans bröder givit sig själva i faran och satt sig till motvärn mot sitt folks fiender, för att deras helgedom och lagen skulle äga bestånd, och de hava förvärvat stor
- ↑ Bör antagligen uttydas: Guds folks furste.
