vapenrustning av guld. 26 Utom denne såg man två unga män, med ansenlig styrka, strålande av skönhet och i praktfulla kläder, vilka trädde fram till Heliodorus och ställde sig bredvid honom, en på vardera sidan, och oavlåtligt gisslade honom, i det att de tilldelade honom slag på slag. 27 Heliodorus föll då plötsligt till marken, och djupt mörker höljde hans syn. Han blev nu skyndsamt upplyft och lagd på en bår; 28 och den som nyss med talrikt följe och hela drabanthopen hade trätt in i den förut omtalade skattkammaren, han måste nu bäras, helt och hållet ur stånd till att hjälpa sig själv, sedan han uppenbarligen hade fått förnimma Guds makt. 29 Där låg då alltså denne, slagen till marken genom den gudomliga kraftens verkan, mållös och berövad allt hopp om räddning; 30 men de andra prisade Herren, som så underbart förhärligade sin boning. Och helgedomen, som kort förut hade varit uppfylld av skräck och förvirring, var nu, då Herren, den Allsmäktige, hade uppenbarat sig, fylld av fröjd och glädje.
31 Men några av Heliodorus' förtrogna bådo med hast Onias att han skulle åkalla den Högste och så utverka livet åt honom som rentav var nära att utandas sin sista suck. 32 Och eftersom översteprästen befarade att konungen kunde få den uppfattningen att någon illgärning hade blivit begången mot Heliodorus av judarna, frambar han ett offer för dennes räddning. 33 Medan nu översteprästen förrättade försoningsoffret, visade sig åter för Heliodorus samma unga män, iförda samma klädnader som förut; de trädde fram till honom och sade: »Du må känna stor tacksamhet mot översteprästen Onias, ty för hans skull har Herren återskänkt dig livet. 34 Men du själv, som har fått känna på gisselslag från himmelen, du må för alla förkunna Guds stora makt.» Sedan de hade sagt detta, försvunno de. 35 Och Heliodorus frambar ett offer åt Gud och gjorde stora löften åt den som hade låtit honom behålla livet. Sedan han därefter hade tagit avsked av Onias, drog han med sitt krigsfolk tillbaka till konungen. 36 Och han vittnade inför alla om de gärningar av den högste Guden, som han med egna ögon hade skådat.
37 När sedan konungen en dag frågade Heliodorus vem som kunde vara lämplig att ännu en gång sända till Jerusalem, svarade denne: 38 »Om du har någon som är din motståndare, eller någon som stämplar mot din styrelse, så sänd honom dit; du skall då få honom tillbaka gisslad, såframt han alls kommer undan med livet, eftersom förvisso någon gudomlig kraft omhägnar den platsen. 39 Ty han som har sin boning i himmelen, han har själv vård om denna plats och skyddar den; och var och en som kommer dit i ont uppsåt slår och förgör han.»
40 På detta sätt ändade Heliodorus' företag, och så gick det till, när tempelskatten blev bevarad.
1.2Mack. 15:12. /15.2Mos. 22:7f./25. 2Mack. 10:29. 11:8. /38. 2 Mack. 9:8.
