Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/234

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
2 Mack. 10:5Andra
230

de ock framdeles syndade, han då ville tukta dem med mildhet och icke mer giva dem till pris åt hädiska och grymma hedningar. 5 Och det hände sig så, att tempelreningen ägde rum just på samma dag som templet hade blivit oskärat av hedningarna, nämligen på den tjugufemte dagen i samma månad, månaden Kisleu. 6 Och under glädje höllo de i åtta dagar en högtid lik lövhyddofesten, i det att de tänkte på huru de kort förut under lövhyddohögtiden hade uppehållit sig bland bergen och i klipphålorna likasom de vilda djuren. 7 Därför togo de nu lövprydda stavar och gröna grenar i sina händer, tillika med palmkvistar, och stämde upp lovsånger till honom som hade givit dem den framgången att de nu fingo rena hans heliga plats. 8 Och de stadgade genom allmänt påbud och beslut, såsom en lag för hela det judiska folket, att man årligen skulle fira dessa dagar.

9 Ett sådant slut fick Antiokus med tillnamnet Epifanes.

10 Nu skola vi berätta vad som tilldrog sig under Antiokus Eupator, den ogudaktige Antiokus' son, och vilja därvid giva en kort sammanfattning av de ihållande svåra krigshändelserna.

11 Sedan denne hade övertagit konungamakten, utnämnde han till riksföreståndare en viss Lysias, som tillika skulle vara högste befälhavare i Celesyrien och Fenicien. 12 Ty Ptolemeus, som kallades Makron, vilken på ett föredömligt sätt hade låtit en rättvis behandling vederfaras judarna, eftersom de förut hade fått lida sådan orätt, och som hade försökt att komma till fredlig uppgörelse med dem, 13 hade på grund härav blivit anklagad hos Eupator av dennes vänner. Han hade ock överallt fått heta förrädare, därför att han, sedan han av Filometor hade blivit betrodd med styrelsen över Cypern, hade lämnat dennes tjänst och gått över till Antiokus Epifanes. Och då han nu ingalunda hade vunnit någon ära genom förvaltningen av sitt ämbete, hade han tagit in gift och så själv gjort ände på sitt liv. 14 Men Gorgias, som nu fick det närmaste befälet i dessa trakter, hade främmande krigsfolk i sin tjänst och höll hela tiden kriget mot judarna vid makt. 15 På samma gång blevo judarna också svårt ansatta av iduméerna, vilka voro i besittning av lämpligt belägna fästningar. Genom att bland sig upptaga dem som hade måst fly ifrån Jerusalem sökte dessa nu att hålla kriget vid makt.

16 Men Mackabeus och hans folk förrättade bön och bådo Gud att komma dem till hjälp i striden. Därefter bröto de fram mot iduméernas fästningar. 17 De angrepo dessa med all kraft och satte sig så i besittning av platserna; de drevo undan alla som stridde på muren och dräpte alla som kommo i deras väg. Så nedgjorde de ända till tjugu tusen man. 18 Men icke mindre än nio tusen togo sin tillflykt till två torn, som voro mycket starka och voro försedda med allt vad som behövdes för att uthärda en belägring.