Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/233

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
Mackabéerboken2 Mack. 10:4.
229

i det jag sätter mitt hopp till himmelen; 21 för egen del är jag däremot icke vid god hälsa. Den heder och tillgivenhet som I haven bevisat mig minnes jag med all välvilja. Då jag nu på återvägen från Persiens landsändar har råkat i en farlig sjukdom, har jag ansett det vara nödigt att sörja för allas eder gemensamma trygghet. 22 Väl har jag icke förlorat allt hopp för egen del; tvärtom har jag gott hopp om att lyckligt kunna genomgå sjukdomen. 23 Men då jag besinnar att också min fader, när han med sin här drog till de övre landsändarna, utnämnde sin efterträdare, 24 för att, om något oförutsett inträffade eller någon allvarsam underrättelse inginge, de hemmavarande skulle veta vem styrelsen hade blivit lämnad åt och så slippa att gripas av oro, 25 och då jag därtill betänker huru de kringboende furstarna och rikets grannar alltid akta på lägligt tillfälle och vänta på huru det skall gå, har jag till konung utnämnt min son Antiokus. Honom har jag ock ofta förut, vid mina färder till de övre provinserna, anförtrott och anbefallt åt de flesta av eder. Och till honom själv har jag skrivit ett brev, som här bifogas i avskrift. 26 Jag uppmanar och beder eder alltså att I allasammans, i hågkomst av de välgärningar som I, både i det allmänna och i det enskilda, haven fått röna, också för min son bibehållen den tillgivenhet som I haven för mig. 27 Jag är nämligen viss om att han på ett milt och människovänligt sätt skall efterfölja mina grundsatser och så komma väl överens med eder.»

28 Så fick nu denne mördare och hädare själv utstå de svåraste lidanden, alldeles såsom han hade behandlat andra, och måste sluta sitt liv genom den ömkligaste död bland bergen i ett främmande land. 29 Hans döda kropp blev sedan hemförd av Filippus, hans fosterbroder. Men av fruktan för Antiokus' son begav sig denne sedan åstad till Ptolemeus Filometor i Egypten.

2.1Mack. 6:1f. /3.1Mack. 5:6f. 6:5f. 2Mack. 8:24, 30. /6.2Mack. 13:8. 8.Jes. 40:12. 2Mack. 3:28. 5:21. 9.Apg. 12:23. /10.Jes. 14:13. /12. 2Mack. 7:37. /13.Ords. 1:28f. Hebr. 10:26f. 12:17. /15.2Mack. 4:9. /16. Esr. 6:9. 2Mack. 3:3. 5:16. /25. 1 Mack. 6:15. /28.1Mack. 6:13f. /29. Se Fosterbroder i Ordförkl.

10 KAPITLET.

Templet renas och inviges. Judas intager iduméernas fästningar, han besegrar Timoteus och erövrar Gasara.

1 Men Mackabeus och hans folk togo, under Herrens ledning, helgedomen och staden åter i besittning. 2 De altaren som hedningarna hade byggt upp på torget revo de ned, likaledes ock deras helgedomar. 3 Och de renade templet och uppförde ett nytt altare. Därefter skaffade de sig eld genom att slå gnistor ur stenar och framburo så, efter två års avbrott, slaktoffer; och de redde till rökelse och ställde i ordning lamporna och lade fram skådebröden. 4 Sedan de hade gjort så, kastade de sig ned på marken och bådo till Herren att de icke vidare måtte råka i sådan olycka, utan att om