Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/248

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
2 Mack. 15:22.Andra Mackabéerboken
244

elefanternas vildhet, räckte han händerna upp mot himmelen och åkallade Herren, som gör under; ty han visste att avgörandet icke sker genom vapenmakt, utan efter som det bliver bestämt av honom som förlänar segern åt dem som äro värdiga. 22 Han åkallade Herren och sade därvid så: »Du sände din ängel, o Herre, på Esekias', Juda konungs, tid, och han förgjorde av Sennakerims här vid pass ett hundra åttiofem tusen man. 23 Så sänd också nu, du härskare i himmelen, en god ängel framför oss till att sprida fruktan och bävan. 24 Och må de som under hädelser hava dragit upp mot ditt heliga tempel bliva slagna med skräck genom kraften av din arm.» Därmed slutade han sin bön.

25 Nikanor och hans folk ryckte nu fram under trumpetklang och stridssånger, 26 men Judas och hans folk drabbade under åkallan och böner samman med fienden. 27 Och under det att de förde svärdet med sina händer, men med sina hjärtan bådo till Gud, nedgjorde de icke mindre än trettiofem tusen man, ty de blevo högeligen styrkta därigenom att Gud uppenbarade sin makt.

28 Och när striden var slut och de under glädje vände tillbaka, funno de Nikanor, där han låg fallen i sin vapenrustning. 29 Då begynte de att ropa och larma; och de prisade den Allsmäktige på sina fäders tungomål. 30 Och han som alltid hade såsom den främste kämpat med liv och blod för sina landsmän och bevarat sin ungdoms tillgivenhet för sina stamförvanter, han befallde att man skulle hugga av Nikanors huvud, så ock hans hand tillika med armen, och föra dem med sig till Jerusalem. 31 Och när han hade kommit dit, kallade han tillhopa sina stamförvanter och lät prästerna taga plats framför altaret och sände sedan efter dem som befunno sig på borgen. 32 Och han visade dem den skändlige Nikanors huvud och den smädarens hand, vilken denne under förmätet tal hade räckt ut mot den Allsmäktiges heliga hus. 33 Han lät ock skära av den gudlöse Nikanors tunga och bjöd att den skulle styckas och givas åt fåglarna; det övriga skulle hängas upp framför templet, till lön för hans galenskap. 34 Och de ropade allasammans mot himmelen och lovade Herren, som hade uppenbarat sin makt, och sade: »Lovad vare han som har bevarat sin heliga plats obesmittad!» 35 Och Judas lät fästa upp Nikanors huvud på borgen, så att det var synligt för alla, såsom ett tydligt vittnesbörd om Herrens hjälp. 36 Och de stadgade alla genom ett gemensamt beslut att man icke skulle låta denna dag gå obemärkt förbi, utan att man skulle fira den såsom en bemärkelsedag, just den trettonde dagen i tolfte månaden - samma månad som på syriska kallas Adar - dagen före Mardokeus' dag.

37 På detta sätt ändade alltså Nikanors företag. Och alldenstund hebréerna allt ifrån den tiden hava varit i besittning av sin stad, vill också jag här sluta min berättelse. 38 Om den nu