du som vet allt, innan det ännu har skett, 43 du vet att de hava burit falskt vittnesbörd mot mig. Och nu måste jag dö, fastän jag icke har gjort något av det som dessa illvilligt hava påbördat mig.»
44 Och Herren hörde hennes röst. 45 Ty när hon fördes bort för att undergå dödsstraffet, uppväckte Gud den helige anden hos en ännu helt ung man, som hette Daniel. 46 Och han ropade med hög röst: »Jag är oskyldig till denna kvinnas blod.» 47 Och allt folket vände sig till honom och sade: »Vad är meningen med det du här säger?» 48 Då trädde han fram mitt ibland dem och sade: »Ären I så dåraktiga, I Israels barn! Utan att hava hållit förhör och utan att hava utforskat huru saken verkligen förhåller sig haven I dömt en Israels dotter skyldig. 49 Vänden om igen till domstolen, ty dessa hava burit falskt vittnesbörd mot henne.»
50 Då vände allt folket med hast tillbaka. Och de äldste sade till honom: »Kom och sätt dig här mitt ibland oss, och säg oss din mening, ty åt dig har Gud givit en domares uppdrag.» 51 Och Daniel sade till folket: »Skiljen dem långt ifrån varandra, så vill jag förhöra dem.» 52 Och när de så hade blivit skilda ifrån varandra, lät han kalla fram den ene av dem och sade till honom: »Du som har åldrats under ett liv i ondska, nu komma de synder över dig, som du tillförne bedrev, 53 i det att du avkunnade orättfärdiga domar och fällde de oskyldiga och friade de skyldiga, fastän Herren säger: 'Du skall icke dräpa den som är oskyldig och har rätt.' 54 Nåväl! Ifall du verkligen såg denna kvinna, säg då: under vad för ett träd såg du dem hava umgänge med varandra?» Och han svarade: »Under en blodbok[1].» 55 Då sade Daniel: »Träffande ljög du nu dig själv till fördärv; ty nu strax skall en Guds ängel, på befallning från Gud, utgjuta ditt blod[1].»
56 Sedan han hade låtit denne
gå undan, befallde han att
man skulle föra fram den andre.
Och han sade till honom: »Du
som är av Kanaans och icke av
Judas' säd, fägringen dårade
dig, och begärelsen förvände ditt
hjärta.
57 På detta sätt haven I
handlat mot Israels döttrar, och
dessa hava av fruktan haft
umgänge med eder. Men en
dotter av Judas underkastade sig
icke edert syndiga förslag.
58 Säg mig nu alltså: under vad för
ett träd överraskade du dem i
umgänge med varandra?» Och
han svarade: »Under en järnek[2].»
59 Då sade Daniel till honom:
»Träffande har också du
nu ljugit dig själv till fördärv;
ty Guds ängel står redo med
svärdets järn[2] i sin hand för
att hugga dig itu och så förgöra
eder båda.»
60 Då begynte hela församlingen att ropa med hög röst och att lova Gud, honom som frälsar dem som hoppas på honom. 61 Och de stodo upp emot de båda äldste, eftersom Daniel genom deras egen muns vittnesbörd hade
