Sida:De apokryfiska böckerna (1921).djvu/26

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
Judit 15:11Judit
22

hand; vad gott är har du gjort mot Israel. Må Gud finna behag däri. Välsignad vare du inför Herren, den Allsmäktige, till evig tid!» Och allt folket sade: »Ske alltså!»

11 Men folket hämtade byte ur lägret i trettio dagar; och de skänkte Judit Holofernes’ tält och alla silverkärlen och vilokuddarna och skålarna och allt hans övriga husgeråd. Och hon tog alltsammans och packade det på sina mulåsnor och spände för sina vagnar och lastade det på dem.

12 Och alla kvinnor i Israel skyndade tillsammans för att få se henne, och de prisade henne och utförde en dans till hennes ära. Och hon tog lövrika kvistar i händerna och gav ock sådana åt de kvinnor som följde henne. 13 Och hon själv och kvinnorna som följde henne bekransade sig med olivkvistar. Hon gick så framför allt folket och anförde alla kvinnorna i dans. Men alla män i Israel följde efter i vapen, bekransade och sjungande lovsånger. 14 Och Judit stämde upp följande lovsång inför hela Israel, och allt folket stämde in i denna lovprisning.

3. Judit 7:18. /4.Judit 4:4f. /13.2Mos. 15:20f.

16 KAPITLET.

Judits lovsång. Offerfest i Jerusalem. Judits ålderdom och död.

1 Judit sjöng:

Stämmen upp till min Guds ära vid pukors ljud,
sjungen till Herrens lov vid klang av cymbaler.
Dikten honom en ny sång,
upphöjen och åkallen hans namn.
2 Ty Herren är en Gud som gör slut på strider.
Han räddade mig ur mina förföljares hand
till sitt läger mitt ibland folket.
3 Assur kom från bergen i norr,
han kom med sina härars tiotusenden.
Hans skaror dämde upp bäckarna,
och hans ryttare betäckte höjderna.
4 Han hotade att bränna mitt land
och förgöra mina unga män med svärd,
att slunga mina spenabarn mot marken,
att giva mina späda till byte
och röva mina jungfrur.
5 Men Herren, den Allsmäktige, gjorde dem till intet;
han lät dem komma på skam genom en kvinnas hand.
6 Det var ju icke för unga män som deras hjälte föll;
icke var det resars söner som slogo honom
eller högväxta jättar som buro hand på honom.
Nej, det var Judit, Meraris dotter, som gjorde det;
genom sin skönhet lamslog hon honom.
7 Ty hon lade av sina änkekläder
för att upprätta de betryckta i Israel,
hon smorde sitt ansikte med välluktande salva,
8 hon band samman sitt hår under en huvudprydnad
och tog på sig en dräkt av fint linne för att dåra honom.
9 Hennes sandaler fängslade hans öga,