och ej gjort vad du har bjudit oss, för att det skulle gå oss väl.
8 Ja, allt som du har låtit komma över oss
och allt som du har gjort mot oss,
det har du gjort med rättvis dom:
9 du har överlämnat oss i fienders händer,
i ogudaktiga, hätska avfällingars händer,
och åt en orättfärdig konung,
den ondskefullaste på hela jorden.
10 Och nu kunna vi icke upplåta vår mun;
skam och smälek hava drabbat dina tjänare
och dem som frukta dig.
11 Övergiv oss dock ej helt och hållet, för ditt namns skull,
och bryt icke ditt förbund,
12 och låt icke din barmhärtighet vika ifrån oss,
för Abrahams, din väns, skull
och för Isaks, din tjänares, skull
och för Israels, din heliges, skull.
13 Du lovade ju dem att du ville göra deras säd talrik
såsom stjärnorna på himmelen
och såsom sanden på havets strand.
14 Men nu hava vi, o Herre, blivit ringare än något annat folk
och leva denna dag i betryck överallt på jorden,
för våra synders skull.
15 Och i denna stund hava vi icke någon furste
eller någon profet eller ledare,
ej heller kunna vi längre frambära något brännoffer eller slaktoffer
eller något spisoffer eller någon rökelse,
ej heller hava vi någon plats där vi kunna offra
inför ditt ansikte och så finna barmhärtighet.
16 Men låt oss bliva nådigt mottagna,
med förkrossat hjärta och ödmjuk ande,
17 likasom frambure vi brännoffer av vädurar och tjurar
eller feta lamm i tiotusental.
Låt vårt offer så gälla inför ditt ansikte i dag,
och giv att vi i allt må efterfölja dig.
Ty de som förtrösta på dig komma icke på skam.
18 Och nu följa vi dig av allt hjärta
och frukta dig och söka ditt ansikte.
19 Låt oss icke komma på skam,
utan handla rned oss efter din mildhet
och efter din stora barmhärtighet;
20 förlossa oss i enlighet med dina underbara gärningar,
och förhärliga ditt namn, o Herre.
21 Och låt alla dem som göra dina tjänare något ont få blygas,
låt dem komma på skam med all sin makt och allt sitt herravälde,
och låt deras styrka bliva krossad,
22 så att de få förnimma att du är Herren, allena Gud,
och att du är ärad över hela världen.
23 Men konungens tjänare, vilka det ålåg att kasta dem i ugnen, upphörde icke att elda
