utveckling saken tagit. Holmes reste sig slutligen från sin plats.
»Ni har handlat rätt, sir, från början till slut», sade han. »Det är möjligt att vi längre fram skola bli i stånd att sprida ljus över mycket, som nu synes er dunkelt. Men, som miss Morstan just nu anmärkte, är det sent, och vi gjorde bäst i att utan uppskov söka driva saken igenom.»
Vår nye vän och bundsförvant virade långsamt och metodiskt ihop slangen på sin »hookah» och tog sedan fram en mycket lång ytterrock, prydd med snörmakerier och pälsbesättning. Fastän natten var ovanligt varm, knäppte han igen rocken ända upp till hakan och satte till slut på sig en mössa av kaninskinn med breda, nedhängande flikar, som fullständigt täckte öronen; av hela hans person var ingenting mer synligt än hans smala, rörliga ansikte.
»Min hälsa är litet ömtålig», sade han, i det han gick före oss ut genom hallen. »Jag är tvungen att sköta mig med största omsorg och vara ytterst försiktig.»
Den vagn, i vilken vi åkt till den lilla förstadsvillan, väntade på oss, och vårt program var tydligen på förhand uppgjort, ty kusken satte utan vidare order sin häst i raskt trav. Thaddeus Sholto talade utan uppehåll med hög, gäll stämma, som överröstade vagnsbullret.
»Bartholomew är en riktigt flink fyr, slipad och förslagen», sade han. »Hur tror ni väl, att han lyckades finna ut, var skatten låg gömd? Jo — han hade fått för sig, att den var dold någonstädes inne i villan, och så tog han sig för att mäta upp hela byggnaden och beräknade dess kubikinnehåll så noga, att det slutligen ej fanns en enda tum, för vars användande han ej gjort sig reda. Bland annat fann han då, att huset var sjuttifyra fot högt; men när han lagt tillsammans de olika rummens höjd och även tagit i betraktande golvens och takens tjocklek som han funnit ut genom att anställa borrningar, steg totalsumman ändå ej till mer än sjuttio fot. Således återstod ännu fyra fot, och dessa måste vara till finnandes i husets översta del. Han slog därför hål på taket i ett av de högst upp belägna rummen, och över detta träffade han enligt beräkning på ett litet, för alla okänt, tillmurat vindskontor. Mitt på golvet och vilande på tvänne lösa bjälkar stod det skrin som inneslöt skatten. Min bror sänkte ner det genom hålet och öppnade det. Han anser juvelerna äga ett värde av minst en halv miljon pund sterling.»
När denna ofantliga summa nämndes för oss, stirrade vi med vitt uppspärrade ögon på varandra. Om vi lyckades insätta miss Morstan i sina rättigheter, skulle hon från att vara en fattig lärarinna bli en av Englands rikaste arvtagerskor. Hennes sanna, uppriktiga vänner borde ju glädjas åt dessa nyheter, men till min blygsel måste jag bekänna, att själviskheten fick övertaget i min själ och att en blytyngd lade sig över mitt hjärta. Jag framstammade några banala lyckönskningsfraser och satt sedan tyst och orörlig, dyster till sinnes och döv för vår nye väns aldrig sinande prat. Han var tydligen inbillningssjuk och hypokondrisk, och jag minns som i en dröm, att han delgav mig en otrolig massa sjukdomssymptom och bad om upplysning angående en mängd kvacksalvarmedels sammansättning och verkan. Han bar flere olika slags patentmedicin på sig i ett litet skinnfodral. Jag hoppas innerligen, att han ej måtte komma ihåg de svar jag gav honom. Holmes påstår, att han hörde mig varnande tillråda den ängsligt lyssnande sjuklingen att aldrig ta mer än två droppar
