Hoppa till innehållet

Sida:De gula husen 1922.djvu/101

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

uttalat. Nå, då säga vi alltså — och alla kände sig så små och ouppfostrade och sutto där nästan skamsna och slogo ned ögonen.

Överallt i alla hus umgicks tante Emerentia, och långt på förhand hade hon noga reda på alla väntade tillställningar. Hennes hem var hela staden — i gavelrummen i det röda huset vid tvärgatan var hon bara under lektionerna och om nätterna.

Hon hade förfärligt väl reda på vad etiketten fordrade och räknade sig alltid med bland de främsta. Alltid gav hon råd och upplysningar, hur man skulle göra och skicka sig.

Om sommaren kom hon med sin svarta ridicule och slog sig ned i trädgårdarna, och hade hon ingen annan att gå till travade hon iväg till Angélique Motander och drack kaffe under salig Motanders porträtt. Det var nu en sådan ära hon gjorde med de besöken.

Tante Emerentia hade varit ung hon