Hoppa till innehållet

Sida:De gula husen 1922.djvu/131

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

DOKTORN

Storblommig var västen och höga fadermördarna, och från halsen rann klockkedjan ner över den bastanta magen. Det blev ett buller och brak i de tysta och låga rummen när Doktorn kom, ty han skroderade ljudeligt och högt och sade precis vad som föll honom in. Och medan han ordinerade sina mixturer och dekokter och åderlåtningar och senapsdegar flöt talets bullrande ström med allehanda infall och överraskande och förbluffande anmärkningar fullständigt sans gêne.

Han behandlade sitt klientel, d. v. s. nästan hela staden, med den mest obesvärade rättframhet, men det var knappast någon som kände sig skrämd eller chockerad ändå, ty godmodigheten och hjärtlig-