pade så vigt han kunde upp i den tomma sängen.
Den gamla frun trodde inte sina ögon. En sådan ogemen tölp, sådana fasoner. Hon blev röd om kinderna av harm och vrede.
Hur känns det lilla frun, sade doktorn obesvärat och började kränga av sig rocken.
Frun på Ållonö svarade inte. Hon stirrade och stirrade.
Då började doktorn knäppa upp västen och så tog han av den.
Den gamla frun reste sig upp i paulunen. Den vissnade barmen gick i höga vågor.
Trevligt ställe det här Ållonö, sade doktorn och knäppte upp byxorna, här är …
Men han hann inte säga mera, skälvande och ond kastade den gamla, som trodde sig icke kunna gå, täcket åt sidan, satte resolut fötterna i golvet och sprang, sprang, som gällde det livet mot dörren och uppför alla trapporna.
Doktorn låg kvar en stund och såg efter
