Hoppa till innehållet

Sida:De gula husen 1922.djvu/137

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

henne. Och så skrattade han, högt och rungande. Se, den metoden hjälpte.



Ja, sådan var doktorn. Obesvärad och bullrande, vänlig och ogenerad. Glimten log i ögat mot alla små mänskliga svagheter och dårskaper, och han fick säga och göra vad han ville, ty han hade dock hjärtat på rätta stället och kände dem utan och innan, allesammans.