jernas avmätta takt. Lugnt och behärskat gick dansen, och i de stora speglarna vid långväggarna tycktes de dansande glida fram helt dämpat och ljudlöst. Men vilken air, vilken hållning! Preciöst och högtidligt, nästan som gällde det en uppvisning, rörde sig dessa lantjunkare med sina damer och stadens societet av myndiga och självmedvetna storborgare. Men skämtet och leendena fladdrade, fastän med en viss värdighet även de.
Betjäningen i ovana frackar och stora vita handskar serverade mandelmjölk, glace och limonader.
Där var nu icke många av stadens egna som kunde räknas med i denna församling, men de som voro där syntes fullt medvetna om sin ställning och värdighet.
Vid supéen i de angränsande rummen var rangordningen också strängt upprätthållen. Den gamle vithårige kammarjunkaren presiderade och höll som vanligt festtalet, med många artigheter, slinger-
