bultar och kullerbyttor. Men nere vid assessorns hörn var stämningen muntrare, han höll som vanligt målron vid makt, och skratten stego — ibland en liten nyans för högt.
Skål, bror kammarjunkare, ropade han genom sorlet, det talet var förträffligt, det kunde du hålla vid hovet, och kammarjunkaren log, ehuru litet sammansatt, sköt stolen åt sidan och bjöd sin dam armen.
Dammet virvlade i lätta strimmor och alla fönster immade. Och på slaget tolv spelade musiken slutmarsch.
Men alla avskedskomplimangerna och uppbrottet tog lång tid och det gamla laget i röda schaggsoffan på nedre botten kunde gott tömma sin brylå innan alla voro instuvade.
Månen stod kall och stor och lyste över de små hopgyttrade husen och de vita snöslätterna runt omkring, där bjällra efter bjällra pinglade bort och försvann.
