och högtidligen vandrade genom de söndagstysta gatorna mot den vita och glimmande kyrkan, från vars tak den gyllene tuppen gnisslade.
Ja, borta äro snart alla de små gula och hemtrevliga husen, från vilkas svängda stentrappor skinande och vänliga småstadskaxar med långa sjöskumspipor gemytligt pratade med de knaggliga kullerstensgatornas långsamt förbigående vandrare, så att de stillsamma skratten ljödo runt alla täppor och prång. För länge sedan borta och försvunna äro de små förmaken innanför den låga och stora salen, där damer i svarta sidenkrinoliner och guldbroscher högtidligt och omständligt småpratade i de långa mahognysofforna under gammaldags gästabud, medan deras herrar och män i leende och omfångsrik välmåga drogo sin priffe, och kortlapparnas fall blandades med vänliga smålustigheter, medan piporna bolmade och den varma punschen ångade. Där hördes den lille och fete apotekaren med sitt
