Hoppa till innehållet

Sida:De gula husen 1922.djvu/31

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

KOMMISSARIEN

När kommissarien fumlat fram portnyckeln och kommit över gårdens knaggliga stenläggning, försökte han göra sina tunga och oviga steg så lätta som möjligt i den knarrande trätrappan. Bakom musslinsgardinen anade han i månskenet som vanligt Angéliques frågande ansikte, och det gällde att göra gången så stadig och säker han kunde.

In i hans rum flöt månskenet, och han blev gående i skortärmarna fram och tillbaka längs golvmattan som låg där som en svart diagonal mellan kakelugnen och gungstolen. På den höga almchiffonieren på kortväggen stod den runda bleckburken med virginiatobaken och i hörnet hängde den bruna piphyllan med