kommissarien. Och pipan bolmade och gungstolen vaggade fram och tillbaka, fram och tillbaka.
I snart 38 år hade han nu verkligen skött sitt kall på auktionskammaren. Vilka massor av saker som gått genom hans händer. Skingrade hem, konkursmassor, dyrbara bibliotek, under åratal samlade med insikt och möda och på några timmar skingrade åt tusen håll, antikviteter och pretiosa. Han hade suttit där så länge, att flera ting kommit igen sedan de varit som lån några år hos den siste ägaren. Han hade sett människor med kinder och ögon blossande av begär och lidelse efter något åtrått ting. Den plats ödet eller slumpen satt honom på i livet var verkligen ägnad till filosofiska betraktelser över livets korthet och omvälvningar, över jordiska ägodelars snabba försvinnande. Ur hand i hand gingo de på några korta år. Man hade dem blott som ett tillfälligt lån. Men kommissarien hade just aldrig känt sig frestad till några
