över rockkragen och ständigt snusande så ofta han hann med mellan klubbslagen, antecknade han i sina protokoller runstycken och skillingar med ett allvar och ett djupsinne som gällde det en världshistorisk tilldragelse. Han harklade sig också emellanåt och broderade vidare på kommissariens kvickheter, som han själv aldrig skulle kunnat uppfinna, men alltid tacksamt mottog och vidare utlade. Och över kommissarien och hans notarie däruppe på deras upphöjning svävade det en gammaldags borgerlig gemytlighet och världsfrämmande oberördhet om alla människornas jäktande ävlan, som verkade i hög grad lugnande och välgörande.
Men kommissarien var i sitt rätta element där i salen och i sin gamla avnötta pinnstol som han begagnat nu i 38 års tid. Han hade en liten specifik anmärkning eller tillägg att göra både om föremålet, som såldes och även om köparen ibland, när det så passade sig. Med händerna under sätet och spjuvern i ögon-
