vrån yttrade han långsamt och tydligt sin mening, och det var mången som knappt tordes göra sitt anbud av blyghet över vad han kunde finna på att säga.
Nu var det en vanlig psalmbok som gick.
En psalmbok. Vad bjudes? Får jag tio öre för psalmboken? Bjudet. Tio öre för en sådan vacker liten bok. Tio öre. Femton hörde jag i slag. Femton. Femton öre. Första, andra, tredje gången femton. Femton.
Då sköt kommissarien in — och orden hördes så tryggt upplysande och liksom understrukna över den av människor fullproppade salen, där dammet yrde i högan sky och hostningar och harklingar väsnades —
Av konungen gillad och stadfäst, anno 1819.
Och som hade det av alla kända meddelandet satt liv i rörelsen höjdes genast anbuden och stego och överbjödo varandra, tills psalmboken slutligen slogs bort för kronor 1:35.
