han talade med Kinlock, och denne såg klokt och förstående på sin herre och viftade med svansen till tecken av fullkomligaste samförstånd.
Men de torra och enformiga siffrorna i notariens stärbhusprotokoll voro långt ifrån tillräckliga att fullt utfylla tiden för hans rörliga och godmodiga själ. Hans tankar över alla de små företeelser och händelser som mötte honom på hans strängt begränsade bana omsatte han osökt och naturligt i rim och rytmer. Bräddarna av hans papper voro ofta fullklottrade med små staplar och streck, som vittnade om, att den prosaiska verkligheten var honom för trång. Visserligen höll sig hans Musa strängt och utan minsta yrande avvikelser till jordens och allt vad jorden har härligt gott av stärkande drycker och välsmakande rätter, men det var dock på rim funderingarna kommo och som ämnet var kärt och allom bekant, blev detta den härligaste poesi för stärbhusnotarien själv och för alla hans vänner.
