Egentligen hade han ju en gång syftat mycket högre än till sin mera anspråkslösa plats som stärbhusnotarie, och stödd på sitt akademiska testimonium sänt in sin ansökan till borgmästareämbetet i Säter. Men vad det nu kunde ha berott på, blev han förbigången vid utnämningen och han fann sig också snart tillrätta med det som var. Han hörde med vid alla tillställningar och läste sina välmenande och ytterst lättfattliga verser till allmän belåtenhet och trevnad. De enklaste angelägenheter satte han genast på rim och vid alla supéer i de små gårdarna läste man gärna upp dem. Kinlock och stärbhusnotarien hörde till staden och voro allas vänner, och varenda människa kunde utantill de verser han skrivit om sin trogne följeslagare och vän. Ty sin skyldighet att betala Kinlocks skatt, som belöpte sig till kronor 5: — en billig penning för de oskyldiga nöjen Kinlock kunde ha av planteringar och rabatter, och vilken summa han fullkomligt moti-
