Hoppa till innehållet

Sida:De gula husen 1922.djvu/68

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

med sin lantliga länga av rödmålade trähus, sitt lusthus, sina bersåer, sina gräsmattor, rabatter, fruktträd och grönsaksland. Runt omkring löpte planket som skyddade för alla nyfikna blickar, och under de höga lindarna, som doftade så ljuvligt nu i vårkvällen, var en sådan skuggig och fridsam avskildhet.

I den övre bersån sutto redan assessorn och majoren, och Markattans nybryggda och varma punsch ångade i den ostindiska bålen. Assessorn återfick sina gamla toner från ungdomstiden, och i kvällen stego Lindblads och Geijers sånger under de tysta träden, medan stillheten sänkte sig i den vårbleka kvällen och endast strömmens sakta sorlande förnams i fjärran.

Men nu måste stärbhusnotarien kväda sin sista visa, varmed han så hjärtligt förargat de hedervärda bryggarna i staden, men som särskilt roade majoren. Och medan assessorn åter fyllde i de stora glasen, lockade notarien på Kinlock, som