envist morrade vid linden, till vars krona Rosa, driven av nödvändigheten, tagit sin tillflykt, och varifrån hon i loj och förnäm likgiltighet blickade ut i kvällen, höjde rösten och läste:
Fy tusan hakar
så ölet smakar,
det är ju beskt utav själva fan.
Ja, våra bryggare äro krakar,
ej finnes gott öl i hela stan.
Nej, hellre vill jag då brännvin supa,
sin rätta grad skall det alltid ha.
Visst kan ett svin utav brännvin stupa,
men supes måttligt så mår man bra.
Det var något som livligt senterades och både assessorn och majoren upprepade slutraderna och drucko notarien till i den ångande punschen. Men nu kom Stina Kajsa ut och mälde att kvällsmaten var serverad, och efter ännu ett glas tågade man in i den låga och rymliga salen, till det dukade bordet, som prunkade med
