prosten och sockenfolket och genom henne fick brodern reda på alla de små detaljer, som alltid bruka intressera kvinnor, och vilka han dock gärna åhörde, som ett avbrott i ensamheten, medan kvällslampan susade och han satt uppkrupen i den långa vaxduksklädda björksoffan med sin långpipa efter aftonvarden.
Då kunde nog hända honom att sakta recitera för den tacksamt lyssnande systern någon strof av hans älskade skalder, som i små blygsamma, tunna häften stodo i det lilla bokförrådet i hans arbetsrum, och många kvällar läste han med dämpad stämma den skald som stod hans hjärta allra närmast, Edvard Bäckström, tills han själv blev helt rörd, och Gustava måste torka sig med förklädet i ögonvrån.
»Tror ännu på en fröjd ditt sinne,
kläd i ord dock ej vad du tror.
Slut det ödmjukt i hjärtat inne
och var nöjd med att där det gror.
