Hoppa till innehållet

Sida:De gula husen 1922.djvu/98

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

fotade Ulla, och vinet och pontaken flöt ej i stop och kannor. Men gemytligheten var lika stor, och kvällsfriden och stillheten lika ljuvlig, fast skämtet var litet mera jordbundet och kanske icke så vingat, buret upp av den söta, simmiga och borgerliga punschen.