och de vandrade av alla tre över de släta ängarna, pustande i skjortärmarna under den glödande kvällssolen ned till Röda stugan, där strömmen glittrade och kluckade mot stränderna. Där kunde även Vackre Urbans ansikte lysas upp, medan kägelklotet mullrade i den långa banan under kommissariens säregna inkast och anmärkningar. Från köket trängde så ljuvligt stekdoft och hördes slamret av väntande buteljer, och när så stärbhusnotarien till sin egen överraskning och stolt som en kung slog »bataljon», slutade man med spelet och samlades på den vinrankomspunna förstugukvisten. Där tronade nu kräftfatet med den doftande dillen mitt på bordet och brännvinet svalnade i ishinken. Rödletta och skinande sutto de där i skjortärmarna, medan kvällssolen stod röd och full vid horisonten och strålade över pick-nicken som den fordom strålat över utfärder till Hessingen och Haga. Här var det nu krögarens lantliga och bastanta Maja, som efterträtt den lätt-
