kens naturell hade svårt att lämpa sig efter det gustavianska hofskicket, förde en mycket ledsam tillvaro, och toalettbestyr och små kulinariska extravaganser tyckas ha varit hennes förnämsta förströelser. Hon var alltså oftast mycket väl och smakfullt klädd, och för att få omväxling i hofkosten berättas det hur hon ibland, då hofvet var i Stockholm, tillsammans med friherrinnan Manderström begaf sig till Claës på Hörnet för att inkognito pröfva på detta värdshus vid denna tid berömda kök.
Den 27 september intog kungen middag hos Wahrendorff, som var »en af våra rikaste, slugaste och lyckligaste köpmän» och förde ett mycket stort och gästfritt hus, hvilket ofta gästades särskildt af de utländska diplomaterna, och den 10 oktober reste han till Mälsåker, ledsagad af grefvinnorna Höpken och Löwenhielm samt friherrinnan Örnsköld, en dam, som vid denna tid allt mer och mer framträder i hofkrönikan och framdeles skall få sitt särskilda omnämnande. På Mälsåker befann sig spanske ministern, markis de Llano, med hvilken kungen fick tillfälle att ha flere explikationer öfver den svenska fregatten Illerims uppbringande af spanjorerna och andra politiska händelser. »Mycken politesse var å ömse sidor.»
»Den 27 oktober profiterade h. maj:t af en vacker dag, reste på jakt, åt middag bredvid Strängnäs, hade i sitt följe hertig Carl, grefvinnorna Löwenhielm och Höpken. Hertigen begärde att i domkyrkan få sin graf byggd; man vet ej hvarifrån så andeliga tankar kommo; men de bortjagades af andra roligare vid en glad, öfverflödig middag, ett krigande spelbord och ett roligt spektakel, då aktriserna trösta och pjäserna
