Hoppa till innehållet

Sida:De tre gracerna 1912.djvu/128

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

är ej heller uteslutet, att ovänskapen mellan de två i många afseenden hvarandra så lika personerna kan ha berott på någon förlöpning å endera eller bägge parternas sida. Man kan mycket väl t. ex. tänka sig, att Armfelt, redan nu van vid att vis à vis kvinnor komma, se och segra, förolämpat den vackra Ulla genom någon alltför häftig kärleksattack, liksom det ej heller är uteslutet, att den unge kavaljern fick vidkännas yttringarna af hennes elaka tunga.

Det senare bestyrkes af bland andra hertiginnan Charlotte, som i sin skildring af hofvets vistelse på Gripsholm i juni månad 1782 omtalar sina försök »att något närmare lära känna en baron Armfelt, hvars bekantskap kungen gjorde i Spa och som helt nyligen blifvit anställd hos kronprinsen. Han tyckes stå mycket väl hos kungen och åtnjuta dennes förtroende; man misstänker honom att vara orsaken till att grefvinnan von Höpken under sista vintern varit utesluten från kungens närmare umgänge och ej heller fick vara med om den här ofvan omtalade festen (på kungens namnsdag). Detta är ej otroligt, emedan Armfelt anses vara ganska elak och hämndlysten samt möjligen fått veta, att grefvinnan von Höpken, som ej kan tåla honom, tillåtit sig att fälla ett mindre fördelaktigt omdöme om honom. Jag lyckades också häromdagen locka ur honom sanningen, nämligen att han af hjärtat hatar grefvinnan von Höpken, men sökte förgäfves få reda på den verkliga anledningen. På mina förebråelser, att han vore orsaken till att kungen ej längre behandlade henne med samma välvilja som förr, svarade han, att han ansåg sig tvungen att försvara sig