honom strax efter mig, som bodde bredvid Dalberg i korridoren under drottningens rum. Emellertid hade ändtligen kammarfrun averterat grefvinnan, som knappast hann att stiga upp och göra den kortaste toalett för att gå till kungen, när hon mötte honom i hans audiensrum, Jag hade då redan varit hos kungen och följde med honom. Grefvinnans harm var lika stor som billig, men sammanhanget och tillgången voro för tydliga och tillfället för gladt att icke snart glömma den. Jag tror likväl, att Dalberg fick höra quantum satis och att mamsell gjorde ett nödlöfte att aldrig vidare cachera barnvärkar. Kungen bouderades också litet, men måste naturligtvis falla till föga i en batalj, där snillet och behagen tourmenterade honom jämte en orättmätig sak,
Klockan var då ungefär 4. Kungen försäkrades af Dalberg att hafva god tid, så att han kunde sätta sig uti en ny nattrock af rikt tyg med tofflor af samma sort, välja spetsar och pantalonger, rulla och pudra håret, med ett ord visa sig i det tillstånd, man hade beredt. Jag fick då befallning att skicka och väcka allt efter stånd och värde. En lifpage till hertiginnans garderob, pager till riksens råd, deras fruar och dem, som med dem hade lika företrädesrättigheter, och les valets de pied till alla andra.
Grefvinnans hvilorum, jungfru och alla couchéens tillhörigheter försvunno, och kungen inträdde stora vägen till sin högtälskeliga gemål.
Omkring hennes säng var då dragen en skärm, bakom hvilken ingen annan gick än kungen, doktorerna, barnmorskan och hennes maj:ts kammarbetjäning af
