och kavaljerer redo omkull och, värst af allt, en af kungens stallpager, den unge lofvande Ernst Christoffer von Platen, sköt sig af våda och så svårt, att han ett par månader efteråt afled. Härtill kom en mässlingsepidemi, hvari hertig Carl och många vid hofvet insjuknade, och det ligger utan tvifvel sanning i en författares betraktelse, att »det var som ett olycksöde hvilat öfver denna fest: dess misslyckande kan anses förebådande den närmast följande tiden, då misstämningen så gärna blandade sig i allt, äfven i nöjet.»
Bland de i mässlingen insjuknade var möjligen Ulla Fersens nu nioåriga dotter, ty efterföljande bland J. G. Oxenstiernas outgifna dikter anträffade, odaterade hyllning till modern kan ha tillkommit vid ifrågavarande tillfälle:
Håningsskålarne.
Till Grefvinnan Höpken.
Er sjuka dotter, eder like,
Till en behaglig läkdoms kraft
Fick nyss af mig i blomstrens saft
En samlad skatt ur Floras rike.
En skål jag öfrig äger än
Af samma hånings läckra floder,
Och ger er själf, Grefvinna! den.
Den första gafs åt Kärleken,
Den andra offras åt dess moder.
Författaren till »Skördarna» och »Dagens stunder» hade uppenbarligen, då han nedskref dessa vackra strofer, glömt den lilla misstämningen med anledning af grefvinnan Ullas nyckfulla behandling af hans »Soliman»
