grefvinnor, som hade skänkt Gustaf III:s hof dess säregna prägel af skönhet och glädje. Här voro sålunda Ulla och Augusta Fersen, den vackra och galanta friherrinnan Aurora De Geer, f. Taube, den behagsjuka, men nu något utblommade friherrinnan Örnskiöld, m. fl. Tyvärr ledsagas ej förteckningen af några meddelanden om middagens anordning, förlopp m. m. Man får blott den upplysningen att serveringen omfattade 19 kuvert, hvilket förefaller att ha varit väl litet för ett sällskap af 23 personer; men så var det så mycket rikligare beställdt med de nattliga bekvämligheterna, ty Sparre hade gifvit order om »28 bättre sängar och 30 för betjäningen».
Ulla Fersen hade sålunda erhållit afsked som statsfru, men att såväl hon som hennes syster Augusta fortfarande intog en framskjuten och bemärkt plats vid hofvet och inom societeten, därom vittnar bland annat några anteckningar af Lars von Engeström, hvilken vid denna tid återkommit till fosterlandet och utnämnts till hofkansler. I en skildring om hur han och hans polska maka funno sig till rätta i Stockholm, läses sålunda följande: »Min hustru tyckte om att hafva det elegant och hade en utmärkt smak. Vårt bohag var också verkligen synnerligen vackert. Ingen kunde afundas mig det arbete, som min befattning ålade mig, men vi bebodde en vacker våning och förde ett angenämt lif, och detta väckte afund hos många, som ansågo hofvets utmärkelser och fördelar såsom sin tillhörighet. Från deras sida voro vi utsatta för mycken ohöflighet. Grefvinnan Piper, född Fersen, hade ett allsmäktigt inflytande på hertiginnan. Då hon var i Stockholm, blefvo vi aldrig inbjudna till denna furst-
