sunda och af lifvets stormar och sorger obrutna, optimistiska lifsåskådning. Georg von Wright ägde också efter allt att döma förutsättningarna för att bereda henne en lycklig och angenäm tillvaro. Tillhörande en gammai krigaresläkt och utgången från ett gammaldags enkelt hem i Finland — hans fader var först militär, sedan landshöfding i Savolax och Karelen —, hade han stått emot det gustavianska pagelifvets förvekligande inflytande, och hans militära bana visar, att han var en duktig officer samt, i olikhet med de många andra finnar, som deltogo i Anjalakomplotten, varmt fästad vid det svenska fosterlandet. Han var född 1761 (ej 1754, som Anrep uppgifver) och började sin krigarebana som volontär vid Nylands regemente. Sedan följde, enligt hans i krigsarkivet förvarade egenhändiga meritförteckning, en lång serie befordringar vid flera olika regementen och vapenslag, af hvilka här må nämnas utnämningen till korpral vid Lifdrabanterna 1778 och till major vid Lifdragonerna 1787. Sist nämnda beställning innehade han vid fredsbrottet 1788, då han med sitt regemente öfvergick till Finland. Följande år kommenderade han ett detachement af Lifdragonerna och Nylands dragoner under general Kaulbars' befäl och deltog i affären vid Kaipiåls den 15 juli. Efter reträtten från Varilä detacherades han med 300 man och 9 större och mindre fältkanoner för att försvara Kovois pass, och 1790 var han som chef för sitt regemente och dess vargering kommenderad på skärgårdsflottan och deltog i sjöslaget vid Fredrikshamn den 15 maj, reträtten från Björkön den 3 juli och slaget vid Svensksund den 9 i samma månad. Han fick sålunda i ganska rikt mått pröfva på krigets
