Stockholm, såsom särskildt i juli 1809, då hon var i sällskap med grefvinnorna Meyerfelt och Silfversparre, excellensen Carl Adam Wachtmeister och öfverceremonimästaren von Hausswolff, allesamman hennes gamla vänner från Gustaf III:s dagar. Ibland gästade hon på Granhammar, hos den befryndade familjen Lantingshausen, från hvilken hon sommaren 1810 hade glädjen se sin son Nils von Höpken hemföra sin brud. Hennes hälsa var emellertid då bruten, och efter att ett par månader ha kämpat mot svåra lidanden, som hon bar med beundransvärdt tålamod och med den glada sinnesförfattning som städse utmärkt henne, afled hon på Frötuna den 17 september 1810. Hausswolff, som några dagar efter dödsfallet därom underrättade excellensen Posse, tillägger: »Jag hörde innan min afresa från staden (till Vendelsö) hennes plågor beskrifvas på ett sätt, att jag tycker hennes systrar böra vara glada eländet slutat; men jag har en bedröfvelig erfarenhet, hvad sista moment är svår, ehuru preparerad man är därpå.» — I dödsboken för Rasbo socken, där Frötuna är beläget, angifves dödsorsaken som »chronisk inflammation», hvarmed förmodligen menas kräfta.
Så slocknade den mest firade och lysande stjärnan vid Gustaf III:s hof, och märkligt är, att hennes bortgång inträffade samma år och kort efter de i fosterlandets öden ingripande händelser, hvilka inledde ett nytt och med det gustavianska så olika tidehvarf.
Om kvarlåtenskapen har det varit omöjligt vinna någon upplysning, på den grund att bouppteckningen i Svea hofrätts arkiv är förseglad.
