inbördes tillgifvenhet för båda en ymnig källa till många kommande bekymmer».
Hertigens kärleksförhållande till Augusta Fersen tycks ha inledts år 1771 eller ungefär samtidigt med Löwenhielms öfvertagande af ministerposten i Dresden, dit hon ej genast ledsagade honom, och der fortgick de två närmast följande åren under tilltagande styrka och uppenbarligen stor förtrolighet och hängifvenhet särskildt från hertigens sida. Sålunda berättar A. L. Hamilton på tal om revolutionen 1772, hur prinsen var fjättrad af grefvinnan Löwenhielm och hon genom nöjen vid konungens hof, samt tillägger: »Prins Carl, svag och kär upptäckte hela hemligheten för grefvinnan, ett ungt fruntimmer af aderton års ålder. Naturen gjorde här ett underverk. Hon teg.» Äfven Axel von Fersen bekräftar detta i en anteckning från samma tidpunkt: »Hans maj:t bad sin broder säga honom hvad han åstundade i belöning, för den händelse allt lyckades, lämnandes honom frihet att välja. Prinsen tackade sin broder med ömhet och begärde af honom icke annat än hans hedersord att aldrig tvinga prinsen att gifta sig emot hans böjelse; prinsens ömhet för grefvinnan Löwenhielm var för honom allt i denna stund. Konungen, som ej kunde förutse alla mellankommande hinder i den sak, som man nu gick att utföra, gaf honom muntligt plein pouvoir att handla för honom och sönderbröt en silfverdaler, däraf han gaf sin broder ena hälften med tillsägelse, att hvilken ordre eller bref, som än kunde till honom framföras från konungen, kontrasignerat af statssekreterare, skulle han ej rätta sig därefter, med mindre att öfverbringaren tillika framvisade andra hälften af den itubrutna dalern.
