Hoppa till innehållet

Sida:De tre gracerna 1912.djvu/167

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

— Ehuru prinsen i hela denna affär betedde sig såsom en man lämplig till stora företag och han iakttog tystlåtenhet på det noggrannaste, kunde han emellertid ej afhålla sig ifrån att anförtro sin hemlighet åt grefvinnan Löwenhielm, och denna dam, ehuru mycket ung och ovan vid dylika angelägenheter, hade nog sinnesstyrka och rättsinnighet att ej missbruka detta förtroende.» Hertigen var sålunda varmt fästad vid sin vackra och älskliga väninna, hvilket äfven klart belyses af några bref ifrån honom, skrifna på franska och förvarade i Engeströmska handskriftssamlingen i k. biblioteket[1]. Som prof på innehållet i och formen för dessa intressanta dokument må i öfversättning anföras följande, odaterade men säkerligen år 1773 skrifna bref:


 Min älskade vän!

Jag vet icke hur jag skall kunna uttrycka min oro, jag har ej haft ett ögonblicks lugn, sedan jag lämnade er, och som jag hört, att er sjukdom fortfar i dag, befinner jag mig i den grymma belägenheten att kanske ej få träffa er på länge. Jag besvär er att vara försiktig och sköta om er väl, och då jag ej får deltaga i er vård, men hela mitt lifs lycka beror på att ni är vid fullkomlig hälsa, hoppas jag, att mina välönskningar skola vara verksamma. Jag hade inte tänkt att gå på operan i kväll, men kungen har bedt mig att vara med i hans loge. Om ni icke går ut i morgon, gör jag mig sjuk och går inte på balen. Alla nöjen äro mig likgiltiga, då jag ej kan dela dem med den, som är mig mer kär än lifvet, och om jag finge vara hos er och kunna vara er till hjälp mot sjukdomen, skulle jag känna mig lycklig och skulle gärna byta med er kammarjungfru, blott jag finge vara i er närhet. Det är stor supé hos kungen och han har sagt mig, att han räknar på, att nl skall komma dit och befallt mig att vara med, och fastän jag redan vet, att ni ej kan komma, har jag ej vågat säga honom det utan lofvat att vara där. Men denna supé skall bli grym och jag kan ej säga hvad det skall kosta på mig att ej få träffa er, min älskade vän, som upptager alla mina

  1. De flesta af dessa bref finnas tryckta i Ahnfelts Ur svenska hofvets och aristokratiens lif, 5, men utan återgifvande af källan och skäligen fritt öfversatta