sin äldre syster spelade en bemärkt och framskjuten roll. Härpå har redan i skildringen af tornérspelet vid slottet på klippan Galtare lämnats ett exempel (sid. 64 o. f.), och då flera sådana blott skulle vara ett återupprepande af enahanda meddelanden, må här endast påpekas, att Augusta Fersens deltagande i teaterföreställningarna, riddarspelen o. s. v. hufvudsakligen tycks ha fallit inom baletten, medan systern tillika hade rik användning som sångerska och skådespelerska. Hennes uppträdande som dansande hofdam i »Gustaf Adolphs ädelmod» är förut omnämndt, och bland hennes mer uppmärksammade roller eller uppgifter i divertissementen må nämnas öfversteprästinnans i »Æsculapi tempel», i zigenarkadriljen i »En venetiansk fest», den goda féen i »Förtrollningen», i baskernas kadrilj i »Karavanseraljen», i skånska bondkadriljen i »Sibyllans grotta», i bondfolkskadriljen i »Stiftet Quedlingburg», hvari i förbigående sagdt Armfelt uppträdde som bönesyster och Schröderheim som predikande syster, o. s. v.
Den unga vackra grefvinnan var vid dessa föreställningar liksom äfven i hofvets hvardagslif föremål för lifig beundran, och det var nog mången, som afundades Essen hans intima ställning till henne. Ett lika roligt som belysande exempel härpå är förbundet med Armfelt, hvilken under inflytandet af hennes tjuskraft fullkomligt tappade hufvudet, men med den honom egna uppriktigheten själf därom bevarat minnet åt eftervärlden. Från sin fänrikstid vid gardet har han nämligen efterlämnat följande anteckning:[1] »Det är allmänt kändt, huru lysande Gustaf III:s hof var, och till hvilken grad dess damer utmärkte sig genom behag, talanger
- ↑ E. Tegnér, G. M. Armfelt; 2:dra uppl; 1.
