Stafsjö. Som fru Örnsköld visat sin lust att göra dem nöje, proponerades henne, om hon ej vid konungens återkomst ville gifva honom en diner på Stafsjö, då det nu väntade främmandet äfven skulle bjudas. Hon, icke eftertänkande hvad man om hennes resor skulle döma, ej heller hvad man skulle tänka om henne, samtyckte, glömde sin vanliga försiktighet, intagen af det nöjet att få göra sin cour.»
Det skulle emellertid bli en ny missräkning, ty då kungen på hemresan från Carlskrona den 1 oktober åter inträffade på Stafsjö, där värdinnan gjort allt i ordning för hans och hertigens emottagande och dit grefvinnan Augusta blifvit inbjuden, hade den sistnämndas moder, grefvinnan Carl Fersen, också anländt till Åkerö, och hon ställde, sedan hon fått reda på hvad som var å färde, om att det planlagda mötet ej blef af. Under förevändning af ett sjukdomsfall fick grefvinnan Augusta således ej resa till Stafsjö, utan i stället kom hennes morbroder, hofkanslern Fredrik Sparre med återbud och ursäkter. »Alla som kommo och icke kunde undgå att se tillställningen voro brydde med den contenance, de skulle hålla. De voro färdiga att skratta vid minsta vink. Hertigen höll den bästa contenancen af alla; han visade sig mera glad än vanligt, icke bekymrad öfver det han gått miste, eller otålig efter det han kunde vänta. Han tog dejeunern endast såsom den varit för resans skull. Riksrådet Carl Sparre var mera flat, och fru Örnsköld, som härtill gifvit så mycket biträde, reste till Gripsholm tillbaka, sorgsen att hafva misslyckats, nog skarpsynt att se, det hennes välvilja ej skulle medföra de förmåner,
