m. fl. innehålla föga af betydelse för kännedomen om hennes personlighet, och det som befunnits vara af allmännare intresse har redan meddelats i samband med skildringen af hennes syster Ulla. I likhet med denna lät hon ej händelserna 1789 föranleda någon definitiv brytning med konungen, men ej heller hon fann sig till rätta med det spända förhållandet utan tillbragte vintern 1788—89 i Norrköping. När hon så åter kom till Stockholm, hade hon, enligt en anteckning af Schröderheim upphört att frondera, och här ofvan har visats hur hon under kungens sista år ånyo tillhörde hans intimaste umgängeskrets.
I likhet med flertalet af de andra statsfruarna hade grefvinnan Augusta under många år sin bostad på Stockholms slott, där hennes tjänstepersonal enligt 1780 års mantalslängd utgjordes af kammarjungfrun Ulrika Maria Hosman, lakejen Petter Fagergren och pigan Anna Cajsa. Egendomligt nog hade hon ej hos sig sina barn, sönerna Gustaf Carl Fredrik, f. 1771, och Carl Axel, f. 1772, (en tredje son hade aflidit i späd ålder) och dottern Charlotta Lovisa, f. 1776, och man kunde därför tro, att dessa vistades hos deras numera i Berlin bosatte fader. Så var dock ej fallet, utan barnen hade sitt hem på Blasieholmen hos morfadern, grefve Carl von Fersen, och när denne år 1786 afled, hade sönerna nått den åldern att de kunde flyga ur boet och genom militära och andra studier börja den bana, som skulle föra dem till rikets högsta värdigheter. Dottern afled redan år 1783.
Under 1700-talet intog grefvinnan Löwenhielm allt fortfarande en bemärkt och framskjuten plats vid hofvet och inom sällskapsvärlden, men sedan hennes
