mindre behagligt är ock fältet. Deras k. h. prinsessorna, grefvinnan Sophie (Piper, f. Fersen), hofdamerna och markisinnan du Bois de la Motte, klädd uti en röd klädning eller kappa, sådan som magistraten brukar vid rådstufvupredikan, åka och rida alla dagar tillsammans. Grefve Adolf Piper rider främst, som hofslagare vanligen göra. Ibland baron Strömfelt, ibland lilla Dohna som trumpetare. De större dejeunéer intagas vid Ulriksdal eller Fiskartorpet; men de smärre, som ej benådas af de k. högheternas närvaro, ske uti lägret. Grefve Adolf lämnar där hästen åt dragonerna och talar tok med Delande under det chokoladet fraggas för grefvinnan. — Fröken De la Gardie har jag ej haft den äran att se på flere dagar. Som, efter den vises ord, allt hafver sin tid, lärer hon nu tala förstånd med mor och mostrar och sticka på brudstubben.»
Bland de här nämnda och förut ej identifierade personerna stannar mesta intresset vid »Delande», eller Louis Antoine Deland, som bördig från Luxemburg inkom till Sverige på 1760-talet och blef kammartjänare hos drottning Sophia Magdalena samt stamfader för den berömda svenska skådespelaresläkten Deland.
⁎
Från de senare åren af Gustaf III:s tid och de
följande decennierna äro upplysningarna om Augusta
Fersen ur de källor, som stått författaren till buds,
jämförelsevis få och intresselösa. Några i Uppsala
universitets bibliotek anträffade bref till S. Rosenhane
