ett uttryck för den »besynnerliga nåd och ynnest», magistraten och borgerskapet rönt.
Gustaf III var ej heller okunnig om de i popularitetens tjänst välgörande verkningarna af de gamla romerska maktinnehafvarnes bepröfvade medel »bröd och spel». Sålunda fortlefva ännu hågkomsterna af de lysande balerna och assembléerna på börsen, till hvilka äfven borgerskapet hade tillträde, liksom af de borgerliga militärkårernas parader och mönstringar, och med konungens minne äro också förbundna karusellerna eller riddarspelen på Adolf Fredriks torg och Drottningholm, illuminationen och förplägnaden med anledning af kronprinsens födelse, triumftåget med troféerna efter finska krigets slut o. s. v.
Med konungens namn och verksamhet äro däremot blott få så att säga mer påtagliga eller materiella minnen förbundna. Hans storslagna projekt att förbinda Stockholms slott med det stora tillämnade palatset i Hagaparken medelst en snörrät aveny, gående ungefär i Regeringsgatsns riktning, stannade liksom så många andra hans planer på papperet, och endast ett fåtal andra offentliga byggnadsverk kunna sammanställas med hans direkta initiativ eller ingripande.
Men hvad som brast i kvantitativt hänseende uppvägdes till fullo i kvalitativt. Med så framstående arkitektoniska medhjälpare som Adelcrantz och Palmstedt kunde konungen ju åstadkomma sådana mästerverk som operahuset och börsen, och ensamt det förstnämndas tillkomst vore nog att tillförsäkra honom en hedersplats bland Stockholms kungliga byggherrar. Det vackra, förnäma, åt fosterlandets sånggudinnor helgade palatset
